Ålaboden

Längs Ålakusten har dokumenterats fler än 80 ålabodar. De äldsta från 1700-talet. Förr sov fiskarna på halm under tjärdoftande uppochnedvända båtar.
Ålaboden grävdes in i strandbacken med dörren mot havet. Väggar av gråsten och halmtak. Packhuset ytterst och därinnanför stugan. Lågt i tak, ett bord, eldstad, fotogenlampa och några kojplatser var fiskarnas hem under ålafisket. Det var kokt ål till lunch, stekt till middag och kall stekt ål till kaffet och frukost. Det kunde gå veckor utan att de sov hemma. Arbetsdagen började i gryningen och var oftast inte slut förrän mörkret lagt sig. Det gällde att vakta sumparna och vara redo att bärga de dyrbara redskapen, om det blev storm.
Långa höstnätter på bodarnas britsar vävdes sägner och sagor samman med egna erfarenheter. Ålabodarna fick fantasifulla namn; Rompeboden, Tvillingaboden, Smugglareboden, Gökaboden…